Meriter

Det som betyder något borde man lägga ner tid på. Träna och planera inför. Har inte jag gått 12 år i skolan för att gå ytterligare tre, bara för att sedan hamna någonstans där jag insåg att jag inte kan särskilt mycket alls. Kärlekens skola fungerar lite annorlunda. Eller tvärtom snarare. Ingen träning eller diskussion alls med någon som skulle kunna veta något (typ en vuxen). Istället slängdes jag och alla åttiotalister ut med Baywatch och Skilda världar i huvudet och hoppades klara sig i kärlekens djungel. Sedan undrar vi varför vi misströstar över våra minibröst och blir kära i konstiga killar och tycker dramatiska slut är fullständigt normala.

Några konstiga killar senare inser man att livet är såhär. Konstigt. Killarna blir varken mer normala eller snyggare. Livet bara går vidare och ger en fingret för att det börjar bli bråttom att försöka få barn med någon jeppe. Bara det är någon. Det är liksom huvudsaken. Men inte ens det går för att de bara är så himla veliga. ”Höra av sig eller inte” det är frågan. ”Stadga sig eller hitta en annan brud”. Ibland undrar jag om män har en hemlig ”Velig for dummies”.

Så mitt CV för att bli flickvän skulle sammanfattningsvis vara ganska innehållslöst på ca en halv sida, med lite mål i början (mest för att fylla ut) som ”kan laga mat, men gör det aldrig”, ”självständig” (vilket ju bara är en omskrivning av bitchig och jobbig), ”krävande för att jag vill ha något mer utav livet än barn och villa”. Efter det skulle jag ha ett fint foto på mig själv med en finne mitt i fejan, så att jag är så realistiskt skildrad som möjligt. Kanske skulle jag lägga till att jag är bra i sängen, bara för att kompensera finn-bilden (lite ljug måste man ju ha i ett cv).

Sedan kommer Baywatch och Skilda världar som utbildning. Kryddat med försöken att förstå manligheten i form av Liftarens guide till galaxen, star trek och grundläggande nintendospel. Erfarenheterna blir ju helt enkelt: Pojkvän nr 1 flyttade till Sverige för mig, men kom på andra tankar och dumpade hårt. Därefter en period med arbetslöshet förutom väldigt tillfälliga flickvänsjobb emellan och väldigt många timmar i jobbsökande på spray, match och diverse chattar. Till slut fick hon flickvänsjobbet med Pojkvän nr 2 för att ha ett låtsasförhållande som inte ledde till någonting. Ok. Så jag har väl lärt mig någonting i alla fall. Dragit erfarenheter från de sura äpplena. Blivit klokare. Njae, det är ju sällan enkelt när man gör det komplicerat för sig själv. Mina lärdomar kan sammanfattas i att mina män drar, men hittar alltid någon för att det finns desperata kvinnor som bara vill ha en jeppe att ha barn med. Så kanske klokare, men med värdelös visdom.

Det händer att folk frågar och undrar varför jag är singel. Vad ska man svara på det? Jo, men alltså jag vet varför, jag bara låtsas att det är extremt kul att somna ensam. Att vilja ha den där handen på ryggen och susandet i nacken. Om jag kände till anledningen till mitt singelskap skulle jag väl somna lugnt och vakna glad varenda dag. Nu gör jag det vissa mornar ändå, för att jag vaknar ur en vild kärleksdröm om en kinesisk karatehjälte som räddar mig och gör om mig till sin karatepartner för vilda nätter och glada dagar. Än värre än att ifrågasätta ens singelskap är ju att bli sådär fint bemött med tystnad. Inga heta tips om någons kusins makes kusin, som faktiskt är ett kap och är singel. För det finns ju inga sådana singelkap kvar exklusive barn och exflickvänslaster. Nåja. Jag ska väl bara ansamla min positiva inställning och göra ett gladare inlägg till nästa gång, nu när jag bitchat och gnällt så mycket.