Cocktailfesten

På en fest vill man inget hellre än att bli sedd och uppskattad. Är det inte därför man ändå släpar sig till en fest, orkar duscha håret, (vilket ju tar en eeeevighet) klä upp sig (vilket tar ytterligare en evighet) och dra sig via tunnelbanan in till ett hem där en grupp människor gärna vill ha roligt och önskar närhet. Jo, det är väl ungefär så det brukar funka på helgerna. Jag är inget undantag. Desperat efter lite uppmärksamhet släpade jag och mina vänner Smartis och Söderbönan (inte för att hon bor på Söder, utan för att hon dratt söderut för en man…) ut på stan för att hitta cocktailklänningar. Svårt är det. Speciellt efter en fredagskväll på Vassa Eggen. Det hade varit en fantastiskt lagom kväll med lagom mycket snygga män att titta på om det inte var för två saker. Väl på Stureplan med mig själv i släptåg för att möta upp tjejerne har Smartis enormt fulla lillebror lyckads hitta oss då han tappat bort sina svenssexavänner (eller de dumpat honom). Ok, han må vara charmig, men fortfarande 25 och naiv och lite sådär lagom oförstörd. Att han druckit från kl 11 hjälpte honom inte. Väl inne i baren ville jag bara mingla lite, spana runt och njuta av musiken som var väldigt bra. Men varför ska jag få slappna av och ha det bra? Istället blinkar en gammal flamma till mig när jag möter hans blick på bargolvet. Väldigt kortvarig flamma. Och typ gammal – måste ha varit blind eller desperat när det begav sig. Ungefär två dejter varade det plus en sen kväll och några obesvarade sms (från mig givetvis, jag är den som alltid blir dumpad). Historien slutar inte där tyvärr. Killen heter Frisk i efternamn och jag råkar ha en affärsbekant som heter Frisk. Men inte kan jag addera ett plus ett. Nej, inte förrän jag råkade se Friskarna tillsammans på mitt brunchställe. Japp, far och son antar jag. Gissa vem som blev väldigt intresserad av sin brunch?

Väl på festen insåg jag att inte bara jag ville ha uppmärksamhet. Paren ville ha uppmärksamhet av varandra, eller någon annan. Någon ville bara ha uppmärksamhet för sin intelligens, eller sin humor eller bara att han pratar mycket. Någon annan låtsas inte vilja ha uppmärksamhet, fastän alla vet att hon vill inget hellre. Paret som antingen älskar eller bråkar verkar inte veta vilket som är bäst, att få uppmärksamhet av någon het singel eller av varandra. Den som fick mest uppmärksamhet måste ändå ha varit den långe italienaren. För det fanns en kort. Den långa och den korta. Den långa fick en roligare kväll bara. Han började med att hångla upp någon som kom i ett par och gick raskt över till en av mina vänner. Den korta var kvar länge efter att de dragit hem till henne. Stackaren. Inte nog med det, han läspar också på engelska med italiensk brytning. Sexigt säger jag bara.

Dansgolvet drog igång och det är ju där jag brukar få min beskärda del av uppmärksamheten. Kanske viss närhet om det vill sig väl också. Jag dansade loss med en i det udda paret, som på något sätt passar ihop trots olikheter och såklart värden Mr Readhead som fått i sig absint och av sig kavajen. Med hånglande italienare och sovande tjejer på soffan, så kom såklart 23-åringarna. Både pojkar och flickor. Mr Readhead försökte lägga in en välkomnande stöt på tjejerna, men de förstod inte riktigt den onyktra charmen. Jag är faktiskt förvånad över att ingen tog tillfället i akt och drog hem en av dem. Det fanns ju vissa singlar som ledsamt satt i soffan och väntade på lyckan i form av en snygg kropp. Jag tycker nog att vid 23 då var man tillräckligt naiv för att tro att man var snygg och att man inte behövde jobba så mycket på uppmärksamheten, som jag som dragit på mig den tightaste kjolen någonsin. Det tycker man sig inte behöva vid 23.

Festen rundade av vid fyratiden då Mr Readhead körde ut den korta italienaren och övriga. En lyckad fest helt enkelt.